Det blir ju vad man gör det till
Känner mig otroligt nere. Vet inte alls vad jag vill längre och är helt vilsen. Trodde jag visste, jag skulle fara på resa i Sydamerika i september och inte komma hem på flera månader. Är egentligen inte en planeringsmänniska men mina planer var att gå ut universitet, jobba så mycket som det bara går och sen bara släppa allting och fara helt själv. Men nej. Tyckte jag kommit sååååå långt i livet, flyttat hemifrån till en helt annan stad och börjat plugga något seriöst. Tyckte jag kommit så mycket längre än alla andra att jag började kolla ner på folk. Men här är jag, tillbaka i Haparanda, precis avslutat mina studier jag aldrig gick klart, sagt upp min lägenhet och ska imorgon börja jobba som timvikarie på Språkskolan. För mig är det som att jag tar så många steg tillbaka. Någon backpackingresa runt hela Sydamerika verkar det inte heller bli. Dels har jag ett lån på nästan 40k att betala tillbaka, en hund, no money och en jävligt envis morsa som vägrar släppa mig. Känns som att karma slår tillbaka mot mig. Blir så otroligt ledsen. Alla andra verkar göra massa roliga saker. Far på resor, hittar sitt drömjobb, hittar sin drömkille, bryter sig lös från sin comfort zone, verkligen lever life. Är absolut jätte glad för deras skull, asså go for it, men blir samtidigt så nedstämd för jag vill ju också.
Måste fan ta och rycka upp mig. Är knäpp som håller på såhär.